Efter en långsam vår har Kafé Shai blomstrat upp igen och uteserveringen är oftast fullsatt. Jag och KistaGänget spenderade söndags-eftermiddagen där med vattenpipa, mat, morotskaka och, för de som ville, fotbolls-VM på storbildsskärm. Mys.

Jag var lite orolig tidigare i våras när de slutade servera mat och höjde priserna på vattenpipan, men det var nog bara lite vinterdepp för nu har de en bra meny igen. Mitt sällskap kommenterade dock att det var första gången de åt halloumismörgås/sallad med rå halloumi - normalt brukar den serveras stekt eller grillad.

(De flesta på uteserveringen verkade hejja på Tyskland, men ett par engelska flaggor fanns också på plats.)

Om man frågar SLs reseplanerare om vägen från Ärvinge till Södermalm, Rosenlund för att vara mer exakt, får man flera olika resultat. Buss till Helenelund, pendeltåg till Södra station eller bara t-bana till Mariatorget, i flera olika varianter. Uppskattad resetid: ~30 minuter.

Så imorse testade jag vägen: Buss 523 till Helenelund, byte till pendeltåg, gå av vid Södra station.

Bemöda er inte. Det tog 55 minuter innan jag var framme på min slutdestination. Dessutom kostade det mig tre stämplar på SL-remsan och inte de vanliga två som det kostar om man tar t-banan.

Vägen hem gick mycket fortare, ett alternativ som reseplanerare inte ens föreslår: Buss 4 och byte vid Fridhemsplan. Det alternativet kommer jag hålla mig till framöver.

Väl tillbaka i Kista igen hann jag med en Chai Latte i väntan på att butikerna skulle öppna (ja, jag var extremt morgontidig idag).

Noterade sen lojt att ännu ett apotek är på väg att öppna (Röda Rutans gamla lokaler) och undrade om Sverige inte lider av lite apotekshysteri just nu.

Mindre loj reaktion blev det när jag såg att typ alla fönster krossats på favorithaket Kafé Shai. =/
Vad är det med folk egentligen???

Det är alltid så när jag vänder bort blicken från Kista en längre period - förändringar känns så mycket större och plötsliga. Som till exempel att ett helt kafé har hunnit både stänga och bli helt bortstädat från Kista Galleria.

Café Momo var en av de första fik jag skrev om när jag flyttade hit för fem Ã¥r sedan och nu finns inte ett spÃ¥r kvar av stället. Inte verkar det vara ombyggnad pÃ¥ gÃ¥ng heller, undrar om gallerialedningen har nÃ¥got annat pÃ¥ gÃ¥ng eller om det ska fÃ¥ vara en öppen yta…

Nu syns istället bara stjärntecken i golvet, men de lär väl bli bortstädade snart precis som de blivit på andra ställen i köpcentret. Utanför foodcourt fanns det till exempel tidigare stjärntecken i golvet som togs bort för några år sedan - synd tycker jag.

I förra veckan träffade jag Gitta som jobbar på ett av byggföretagen som just nu bygger nya bostadsrätter på andra sidan tunnelbanespåret. Hon skriver om saker som sker i Kista för att ge framtida KistaBor ytterligare ett perspektiv på området innan de köper ny bostad.

En tidig gråduggig morgon hämtade jag upp Gitta vid t-banan och tog med henne på en kort promenad genom bostadshusen ut mot Järvafältet. Det är alltid lika kul att se reaktionen hos de som inte varit här i bostadsområdet tidigare eftersom det blir en sån otrolig kontrast mot företagsområdet, speciellt när man plötsligt passerar en fotbollsplan och sen står och blickar ut över ett stort grönområde.

Läs Gittas intervju med mig på veidekkebostad.se.

Vi hann även med en fika i gallerian där vi pratade med om både Kista och bloggar samt avslutade med en promenad för att kolla på KAC:s konstverk ut mot blivande torget.

Igår lunch knatade jag och KistaKompisen till invigningen av nya delen i Kista Galleria. Redan i entrén möttes vi av söt portvakt som kämpade hårt med att samtidigt öppna två dörrar åt både in- och utpasserade. Undrar om han kommer att stå där fler dagar?

Inne i första klädbutiken (för tyvärr, det är fortfarande mest kläder i den här gallerian) var det inte bara slagsmål om kläderna utan även två DJs direkt innanför entrén och musik på hög hög volym. (Otroligt att att extremt hög volym på musiken faktiskt får folk att handla. Själv blir jag mest stressad.)

Sedan rasslade vi in på Max och provade deras elektroniska självbetjäningsmaskiner.

Blipp blipp blipp och så fick vi var sitt kvitto att visa upp borta i kassan i utbyte mot mat. Förmodligen mycket snabbare än att stå i kö och beställa som vanligt, men inte helt lätt att hitta i navigationen på skärmen - speciellt om man inte är familjär med deras menyer.

Och på utvägen kunde vi inte låta bli att le lite åt att skräpstationens hål för burkar var för litet för just burkar.

Annars kunde man spana på fotbollstricks, kämpa sig genom folkmassor, titta på kläder, titta på mer kläder, återupptäcka nygamla butiker (hälften av butikerna i nya delen har tidigare huserat i gamla delen) och fika.

Och på vägen hem igen kunde vi inte låta bli att reflektera över nya skylten ut mot Kista Torg. Biblioteket ligger på höger sida och kyrkan ligger på vänster sida. Blir inte folk förvirrade om skylten visar motsatsen?

Nedräkningen har ju pÃ¥gÃ¥tt länge nu och i början trodde jag faktiskt att de hade monterat dit en klocka. Bilden nedan togs ungefär halv fyra pÃ¥ eftermiddagen den 3 januari i Ã¥r, sÃ¥ det kändes mest logiskt….

PÃ¥ utsidan var det länge länge bara ett stort “hÃ¥l” i väggen och jag sÃ¥g framför mig flashiga skyltar med rörliga bilder som ett stort skyltfönster.

Och sÃ¥ blev det bara loggan… som visserligen ser betydligt mycket bättre ut kvällstid när den även lyser. Men i dagsljus ser den tam ut, jag är lite besviken.

Tur då att andra hörnet är reserverad för konst och mer färg. Följ det projektet på streetcornertalking.info. Det invigdes redan igår, men då hade jag inte möjlighet att närvara. Ser fram emot att spana på det imorgon istället.

Jag gjorde “high five”
med E på Kafé Shai
för om två veckor kommer taket
då kan man hänga sent på haket.

Jag och min vän BlomsterSkjortan träffades i eftermiddags på nyöppnade Kafé Shai för lite söndagsmiddag och allmänna filosofier över livet.

Vi inledde försiktigt med varsin fräsch och nyttig sallad men när de två divanerna blev lediga inleddes dekadensen snabbt; In beställdes stora koppar te, chokladboll, äppelkaka med varm vaniljsås samt en vattenpipa.
Och där satt vi: mumsande, te-slörplande och puffande. Och lyssnade på skönt musik från min lilla telefon (musiken som spelades inne på kafét nådde inte alls ut).

Och trots att vädret inte ens var strålande och jättevarmt så var uteserveringen i princip full med andra gäster hela kvällen. Det känns som om Kista har saknat ett bra vattenpipeställe; det verkade vara standardbeställningen för oss alla som satt utomhus.

Visst är det helt nya infoskyltar som har placerats ut i gallerian? Igen.

Jag tycker inte alls det var många år sedan de gamla kändes nya, men de kanske är mer färskvara än man tror. Någon som minns?

Ibland är det lite extra roligt att bo i Kista. Till exempel när man fÃ¥r spontana meddelanden om lunchdejt i Kista eftersom KistaKompisen (som bor söder om stan) “känner ett sug efter khoreste karafs pÃ¥ Saffran”.

En timme senare satt vi i foodcourt, åt mat, pratade och spanade på folk. Och vi hann även med lite baklava på Café Momo.

Dock beslöt KistaKompisen att söndagar inte är en bra matdag i Kista, köttet kändes lite segare än normalt. Om nu bara Café Shai kunde öppna så hade vi kunnat toppat dagen med en vattenpipa också. Nu fick vi stå och skrapa lite på glasfönstret istället.