Man ska testa något nytt sa vi och klev i fredags in på Golden Hits på Kungsgatan i Stockholm. En av tjejerna i sällskapet hävdade att eftersom det alltid är så lång kö utanför så måste det vara ett bra ställe.

Direkt efter entrén sjöngs det karaoke. Ok, men inget för oss.

En trappa upp hittade vi schlagerbaren och ett knökfullt dansgolv där det både dansades, mimades och sjöngs.

Ytterligare en trappa upp trodde vi att det var mer rockbar, men det visade sig vara 80-talsmusik. Inte riktigt lika lockande så kvällens melodi blev schlagermelodi. Och vi dansade.

Många låtar kändes igen, både från i år och från när jag var litet skrott på lågstadiet. Men genomgående kunde de allra flesta sjunga med i låtarna. Speciellt Linda Bengtzing lockade tjejerna till både skrålsång och allehanda roliga poser.

En av våra utländska gäster stod fascinerad över att vi svenskar så glatt kunde dansa till vår egen musik. Han erfarenhet sa tydligen annat, och i Holland är schlagertraditionen inte riktigt lika stark, i alla fall inte så att han kunde minnas sig ha sett en hel bar/klubb enbart med schlagermusik.

Ibland så finns det inte tid att fundera.

Idag jobbade jag extra på förskolan som jag så många andra gånger har jobbat extra på. Inget konstigt. Barnen och jag är inte främlingar och i samma hus finns mitt gamla jobb; Öppen Förskola.

För ett och ett halvt år sedan hade jag, varje tisdag, sångstunden för föräldrar och barn. Det gick på rutin och jag hade några repetoarslistor samlade i sångboken, allt för att det inte skulle bli risk för samma låtar två tisdagar i rad.

I morse så stack jag in huvudet på Öppna Förskolan bara för att hejja och gick sedan upp till Förskolan. Lugn satt jag och sjöng med i sångsamlingen som inte leddes utav mig utan mina kollegor, då matfröken kommer in och säger att de inte har någon sångstund på Öppna Förskolan.

Javisst säger jag och reser mig upp.
Går ner, hämtar boken och ljuset.
Hittar en gammal lista men skriver en ny.
Drar med föräldrarna och barnen ner till stora salen.

Så var det igång!

Samma misstag som alltid;
“Ekorrn satt i granen”, är svår att spela piano till. Jag vet inte varför men det är så.
Resultatet är att jag alltid tappar bort mig på samma ställe och att jag ångrar valet av ekorrevisan. Alla spindlar, elefanter och krokodiler kan jag men ekorren…

…jag är imponerad av de som gör ett snyggt pianokomp till “Ekorrn satt i granen” och inte tappar bort sig i andra versen, ja, ni vet när ekorren springer hem till mamma.

Sällan att någon märker något men jag stör mig. Varje gång.

Nya SR Atlas är inte alls dum. En bra och spännande blandning av all möjlig dansant musik från hela världen. Några låtar har jag hört tidigare men oftast är det nya och spännande artistar och låtar som spelas.

Flera gånger har både jag och ett par arbetskollegor börjat studsat lite upp och ner på våra kontorsstolar. Oh, om det fortsätter lika bra som det har börjat så lär jag hitta många bra guld i den här kanalen framöver.

Och så gillar jag förstås SR:s vänliga upplägg med att presentera både artist och låttitel i webbradiofönstret.

Tack SR!

Idag kl 15.00 startar två nya radiokanaler hos SR: SR Atlas och SR Världen. Samtidigt lägger man ner kanalen SR Sverige, som namnet till trots har sänt “världsmusik”.

SR Atlas:

Här samsas hip-hop från Senegal, r’n’b från Kina och dansvänlig latino med de största stjärnorna från arabvärlden, topplistenytt och schlager från Europas alla hörn. Här hörs också gäster, humor och reportage från ett Sverige där kulturer möts. Kanalen nås från och med måndag via www.sr.se/sratlas, digitalradion DAB samt på förmiddagarna i P6 Stockholm International FM 89,6.

SR Världen:

Bossa, blues, fado, chanson, reggae, jazz, flamenco, country, bhangra, raï - allt får plats. Man vet aldrig var man hamnar bortom nästa låt. Kanalen, som helt är skapad utifrån radioveteranen Lennart Wretlinds öra, nås från och med måndag via webben på www.sr.se/srvarlden, samt på lördagar 13.00-15.00 i P2 Musik.

Låter som två kanaler som både jag och Josefine borde lyssna lite på framöver. Eller vad säger du, Jos?

Ja, wow. Det är ett under att jag kan gå idag så som jag har dansat.

Vid fem-tiden igår var jag på plats vid Street i Stockholm för att förmingla, äta lite middag och se showgruppen Layali uppträda. Och vid 18.00 var det dags för konsert med Gawaher.

Ack, så sorligt tomt det var i tältet. Jag skämdes nästan för hur få det var som hade tagit sig dit. Men musik och dans blev det ändå. Sudansk-egyptiska Gawaher är absolut en speciell och nära artist, större delen av konserten spenderade hon nere på en liten mini-catwalk på golvet hos oss i publiken och hela tiden bjöd hon upp folk ur publiken för att dansa för henne och för oss andra. Riktigt roligt, en närkontakt som man sällan ser i konsertsammanhang.

Och dansa gjorde jag hela konserten genom - stå still var inte ett val.

Sedan blev det bara en timmes paus innan det återigen var dags att mingla in i konserttältet för att lyssna på (och dansa till!) Hisham Abbas - och genast var det mer drag i publiken. Låtarna fungerade bra mycket bättre live än Gawahers och även om konserten inte alls kändes lika personlig och intim så var det desto mer “röj”.

Och dansa gjorde jag hela konserten genom - stå still var inte ett val.

Visst låter det som om två konserter borde vara tillräckligt för en kväll? Men icke. Josefine är nog inte förvånad, visst självklart var jag efteråt tvungen att studsa in på Re:Orient Club på Street. Och där blev det ytterligare två timmars dans, studs och dans till härligt musik från mellanöstern.

Stå still var inte ett val.

Lördagkvällen på Street goes Middle East var otroligt trevlig, en riktig energikick.

I somras sjöng jag på en av mina närmastes bröllop.
Det är en ära att få ett sådant förtoende.

Timmar av övning vid pianot.
Ibland låter det som man föreställer sig inne i huvudet
Andra gånger är jag inte ens närheten.

Så går allt så fort.
Testa ljud i kyrkan
Klä sig fint
intro och sång.

Så var det klart!
Nöjd blev jag även om soundcheck var mer bekvämt men det är alltid mycket mer bekvämt att inte vara nervös och även om nervositeten hör dit och skapar en viss stämning så är det alltid mer likt tanken i huvudet sådär innan =)

Nu har det kommit en till. Förfrågan.
Den äldsta vännen längst bort från mig har givit mig förtoendet att sjunga på hennes bröllop.

Hon har aldrig hört mig sjunga i vuxen ålder kom vi på så jag gjorde ett snabbt sånguppspel (audition efter att ha fått jobbet) i telefon (och fick jobbet jag redan fått).

Så i fredags så ringde jag henne och sjöng upp resterande låtar vi tänkt på. Jag placerade telefonen på nothögen som alltid ligger på pianot så nu vet vi att det funkar också.

Hon kan inte bestämma sig och hennes vilja blir väl min lag. Det verkar bli romatiskt i alla fall och det är väl meningen