Du, Josefine. Jag är förvånad över att du inte har skrivit om det än - den där kvällen när du hörde musik precis innan du skulle sova. Och du kom fram till att det var jag som lät - att det lät som svag musik när jag sov.

Jag tycker det är rätt sött, det är inte alla som kan skryta med det. Vissa snarkar, andra mummlar, en del flåsar kanske lite - men från mig hör man enbart musik. Borde vara en suverän grej att ta med om jag skulle skriva en kontaktannons någon gång.

Nomadfolk är de folk som tar med sig sina hem och vandrar runt, bor på olika ställen osv. Det är väl den enklaste förklaringen till nomadfolk skulle jag tro.

Någon har kommit på att lyssna på mp3 är ett nomadiskt lyssnande, man har med sig sin musik. Vissa har så stort minne på sin spelare att hela skivsamlingen får plats. Just de spelarna och dess lyssnare stämmer väldigt bra in på “nomadiskt lyssnande”

Idag när jag var ute och promenerade så hörde jag musik någonstans nära mig. Jag tog av mig mina lurar (ja, naturligtvis var det inte min egen) och det enda jag kunde se var en kvinna som kom gående vägen ag precis skulle gå över. Jodå, kvinnan måste ha haft en radio i fickan för ljudet följde med henne och blev svagare allt efter att hon kom längre från mig.

Skillnaden på hennes sätt att lyssna och det jag hade för stunden var bara att hennes musik hördes runt om henne och mitt var bara för mig men det är nomadiskt vilket som.

Igår blev det överraskningskonsert på en fest jag var på. När middagen var undanplockad hoppade Atomic Swing fram på scenen.
De släppte nytt album i somras, men tydligen är det många som har missat det för det allmänna sorlet i salongen var just “Oj, finns de fortfarande?”

TV4 visar repris av “Rhapsody in Rock”.
Det är något ihopdrag av sommarens konsert och jag tror jag har sett delar av det innan men det är inte viktigt här och nu.

Allt är publikfrieri.
Låtar som alla känner igen
Artister som man redan från början vet kan leverera.
En orkester som spelar vad som helst, dessutom kan de öva timtal över det normala (läs: Orkestern kommer från Baltikum och har andra arbetsförhållande än svenska orkestrar)

Sådant går tydligen hem, hur länge har de hållit på?
Från början var det olika artister varje gång men nu är det få utbyten på den fronten.
Vissa består.
LaGayla Fraiser. Hon har en stor röst

Jag har inte något emot konceptet men jag önskar att det skulle kunna vara lite mer variation. Som det är nu så sitter jag ganska oberörd under den mesta tiden. Jag vet var jag skall bli imponerad och var jag kommer uppleva (även under de delarna jag inte sett)
Det är lite synd med tanke på den gedigna musikalitet som står på scen,att återuppfinna sig självt om igen.

“Fame” och “Rent” sätts upp i olika omgångar och jag vet inte om det beror på att det inte visas år efter år på tv men jag upplever, av det jag sett, att det ändras i de olika uppsättningarna.

Mer variation.

Det var inte bara konsert igår, det var även direktsändning i P5 Radio Stockholm.

Golbang var lika bra som sist, men publiken var mångt mycket bättre på Kulturhuset för en månad sedan. Igår satt de flesta stilla på sina stolar bara klappade takten medan vårt lilla tjejgäng stod längst bak och dansade. Några fler gjorde oss dock sällskap mot slutet av konserten.

Golbang spelar musik som man absolut inte ska stå still till. Det är rytm, takt, rytm igen och lek mellan instrumenten. Alla musikerna är suveräna och sångaren Rostam Mirlashari binder ihop dem med sin röst.

40 minuter in på konserten kommer dock en lång och närmast magisk låt som totalt bryter av från konsertens övriga låtar. Den svenska folkmusiken får större plats i låten, som jag tyvärr missade namnet på, och mixen av orientaliskt och skandinaviskt är otroligt tydlig. Publikens total tystnad och koncentration talade sitt eget språk. *gåshus*

Närmaste månaden kan ni lyssna på konserten på sr.se.

Jag gillar grafik
Jag gillar färg och form
Jag gillar layout

När jag köper en ny cd-skiva uppskattar jag, lika mycket musiken, som häftet i fodralet.
Det tillhör upplevelsen.

Detta tillhör inte nerladdningsvärlden, det nya sättet att tillgodose sig musiken.

Den världens största varumärke heter I-tunes.
I-tunes har en onlinebutik med en mängd låtar och numera så finns det en funktion där musikens skivomslag visas när man spelar en låt.

Jag gillar grafik
Jag gillar färg och form
Jag gillar layout

I helgen fick jag ta del av Sabinas samling (2 skivor) av “Minor Majority”. En av dem hade redan från början all information i filerna så som låttitel och vilket album det handlar om medan den andra bara hade gruppens namn.

Då återstod ett letande på internet vilka låtar som är vilka och vad skivan heter. Jag hade lagt namnet på minnet så jag kopplade snabbt när jag fick upp namnet på skärmen. Efter lite pusslande så hittade jag även skivans bild.

Nu är det så tyvärr att allt har med vad I-tunes Store kan erbjuda i sitt sortiment. Finns inte skivan att köpa, ingen bild.

Man kan säga mycket om internationella jättar men om det är snyggt och användarvänligt så blir jag fort intreserad för jag är så glad i färg och form.

Bara en kort rapport från en långväga utflykt till andra sidan landet:
Igår petade jag in Josefine i min fars upphottade musikmaskin (läs: bil) och körde iväg. Samtidigt växlade jag vilt mellan alla möjliga skivor med orientalisk musik och valde ut de riktiga godbitarna för att på bästa sätt ge Josefine en snabbkurs.

Hon satt och diggade med rätt bra! =) (Även om hon inte klarade av lika hög volym som jag.)

På bussen gör jag inget annat än att byta musik på min mp3-spelare. Halva mitt batteri går säkert till att ta sig till nästa låt och till nästa för att efter en minut byta igen. Det är ett evinnerligt bytande.

Det finns inte många låtar som nu förtiden ger mig den där välmående känslan. Ni vet när man lyssnar på en låt första gången och man gillar den. Då kommer aha-känslan. Den finns där men stannar inte länge hos mig. Jag vet inte varför och kan inte ens skylla på att låten gått på repeat.

Sabina, hur har du det med den där välmående känslan, aha-upplevelsen när du lyssnar?

Jag saknar min

Det är visst inte lätt att hitta musik som går att vakna till. I söndags kväll grävde jag riktigt djupt in i cd-skåpet för att hitta skivor som inte redan står i min cd-växlare. Kort sagt har jag senaste dagarna lyssnat på skivor som jag förmodligen inte rört på fyra, fem år. Men än så länge är det egentligen bara en skiva som har fungerat som morgonmusik, övriga skivor har jag antingen inte ens hört eller så får de mig helt enkelt inte att gå upp. Lene Marlins Playing my game har jag inte ens minne av att ha hört i tisdags morse. Men jakten går vidare, än finns det många gamla skivor i skåpet att testa.