Jag misstänker att jag har hittat höstens soundtrack. Nu när höstluften precis är på väg att krypa in i vardagen så har jag fått tag ny och otroligt läcker musik. Jag hoppas bara inte att jag kommer att slita ut låtarna allt för snabbt.

Jag gillar SVT:s indiska temavecka. Musik och dans är en sån självklar del i Bollywood-filmerna och även om det ligger nära till hands vill jag ändå inte jämföra det med våra västerländska musikaler. Just nu är det en hel “buss” som dansar fram på tv medan filmens hjälte sjunger om flickan han är kär i.

Som vi sa när vi tittade på MTV i norra Afrika (de hade både arabisk och indisk musik på den kanalen): Allt färre än 100 dansare samtidigt är FÖR LITE!

Peter Jöback sjunger en sång om att det är vackert i Stockholm “Vackert i stockholm i natt” tror jag att den heter. Musikvideon (återfinnes på youtube) visar massa människor som tappar pianon, som hoppar över kajen, som står och kissar mot en vägg osv. Jag förstår inte riktigt, sedan blir alla dessa kör på slutet. Kan någon förklara för mig?

Så mycket “way out” är det inte om man ser det från att jag bor nära men ändå är jag inte där. Biljetterna med skyhöga priser och arbete har hållt mig på längre avstånd. Får man ta över tusenlappen för tvådagarsbiljetten och 700 för en dag? Antagligen. Jag gillar tanken på att Göteborg har en egen festival. Stan har en massa musikevenemang men inte förrän 2007 får vi en festival, det var inte en dag för tidigt =)

Ombyte förnöjer som man brukar säga.

Jag hann knappt kliva i land på Ön innan jag, utan större övertalningsproblem, blev iväglurad på en eftermiddagskurs i medeltida dans. Ja jösses. Tre timmar i stekande solsken och det var steg åt ena hållet, steg åt andra hållet, lite flirtande med sin egen dam (ont om herrar så jag fick vikariera), lite flirtande med en annan dam innan man helt fräckt bytte till sig en tredje dam att dansa vidare med. Och så ett fingerknäpp, nytt steg och så snabbt springa runt i liten ring.

Det är en otroligt social dans, till skillnad mot det jag vanligtvis dansar, och rätt snart hade man dansat med de flesta närvarande damer.

Kvällen därefter var vi på skymningskonsert i en ruin mitt inne i stan och lyssnade på Poeta magica. Kul att lyssna på ny musik, men det var lite för långsamt och lite för mycket samma sak hela tiden. Men konserten hade sina ljusglimtar då det ryckte lite i kroppen. Och det är jättekul att få höra helt andra instrument mot vad man är van vid; nyckelharpa och säckpipa hör inte till vardagen.