Häromdagen gick jag förbi en affär på andra långgatan här i gbg, affären säljer LP-skivor och jag blir skönt nostalgisk i bröstet varje gång jag går förbi. Denna gången blev jag mest förvånad när jag ser Kents nya skiva som LP.

LP är kult*, LP står för något som redan varit.

Är det kult om man producerar det idag?

*jag menar det som kultur i nostalgi

Igår bytte jag cd i väckarklockan. Ombyte förnöjer och jag har inbillat mig att jag vaknar snabbare när jag tar musik som jag inte brukar vakna till. Igår valde jag en bland-cd som jag fick av en gammal vän i vintras. Det är bara nya låtar, inte alls artister som jag brukar lyssna på eller låtar som är minnen från då vi två umgicks mer frekvent. Inte heller var det en särskilt udda musikstil heller, flertalet artister spelas rätt ofta i radio.

Ändå vaknade jag inte alls av musiken i morse. Däremot drömde jag en längre dröm med min vän i en av huvudrollerna. Tänk att hans låt och musikstil är så typisk att den triggar igång drömmar hos mig, trots att han är en de med bredast musiksmak i min umgängeskrets.