Först var det Hakim på Kägelbanan som totalt nockade mig och M. Nu på söndag får Stockholm besök av Khaled. När jag någon gång kommer mig för att skriva det där tilltänka inlägget om hur det kommer sig att jag började lyssna på orientalisk musik så kommer jag att inleda med just Khaled. En av hans skivor följde med när jag flyttade till Marocko och jag kom att lyssna på den en hel del; han blev mitt första möte inte bara med musiken utan även kulturen och livet i allmänhet i ett Nordafrikansk land.

Idag åtta år senare har jag ännu fler kopplingar till Algeriet, Khaled och speciellt en av hans låtar, och konserten på söndag kommer bli något alldeles extra.

Vårens danshysteri är över och i brist på egen film så tipsar jag om Stationsvakts lilla inspelning från en av showerna.