Jag har en ny granne.
Han pluggar till musikalartist.
Killen har en favoritlåt va och han sjunger den relativt ofta.
Tommy Nilssons “Öppna din dörr” - ofta i en alldeles för hög tonart.

Killen har även gitarr som han spelar sent på nätterna på.
Dock tror ja att den söndag för någon månad sedan var värst.
En timme Tommy Nilsson fast med grannen, tre timmar med samma ackordsslinga på gitarren och sedan, som pricken över i:et, plockar han fram en klarinett och spelar “Spanien”.

Lite to much om ni frågar mig.
Nu gastar han igen.
Undra om jag ska skrika tillbaka?

Jag har en ny kollega här på jobbet och någonstans i introduktionen poppade frågan om min musiksmak upp.

Han gissade….

… på Type O Negative.

Jag är mållös.

Förra helgen fastnade jag framför Idol. Framför den algeriska versionen av Idol. Precis som i Sverige var det både bra och dåligt; men ändå helt annorlunda. Och jag var fast; inte gjorde det något att jag inte förstod vad juryn sa eller tyckte - det var bara så roligt att se ett program med musik som är närmare mig själv än det är i det svenska programmet. Men förutom den klassiska eller moderna arabiska musiken dök det också upp en och annan fransk, mer västerländsk låt.

Senare på kvällen dök det upp ytterligare en variant av programmet; koranrecitation!