Jag tog mig en titt på vilka som ska vara med och tävla i kvällens mello.
Bl a P. Wahlgren, Jöback, Anna Bergendahl och Sibel. Dessa fyra artister har en redan etablerad karriär och en egen publik.
Det finns en massa bottennapp på de andra tävlingarna och nu lägger vi in “gräddan”? De som skulle ha en chans i ESC med rätt låt.
Handlar detta om att man inte vill ge redan etablerade artister en “gratisbiljett” till ESC. För sätter vi en redan etablerad artist tillsammans med en ny artist, är det ju en chans att den redan etablerade artisten vinner pga. sin redan befintliga publik.

Detta hare inget att göra med genres och vilken låt som är bra eller inte. Det handlar om taktik. Vilken kör SVT och på vilka grunder har man gjort sina startfält.

Tips: texttv198 med Annila Lantz och VeckorevynEbba twitter längst ner i rutan.

//j

Jag skulle så gärna vilja säga att söndagens konsert med Manu Chao var bra. Men jag kan inte heller säga att det var tråkigt eller att jag inte nöjt av den medan jag var där, för det gjorde jag.

Manu och hans Radio Bemba Soundsystem lämnade inte kvar en långvarig känsla hos mig. Kanske förväntade jag mig mer Manu och mindre rock, eller kanske hade jag inte lyssnat tillräckligt mycket på de nya låtarna. Visst dansade jag under större delen av konserten trots sittplats och visst hade jag kul medan det varade (bortsett från att jag ledsnade lite efter typ tredje-fjärde extranumret), men när jag var hemma igen och nu när det gått ytterligare några dagar så tänker jag inte på konsertupplevelsen längre.

Tråkigt tråkigt.

Annat är det med förra fredagens konsert - den har jag fortfarande i minne och hjärta.

Du, Josefine. Vad är det här för fasoner? Är vi så intrasslade i musik att vi inte orkar lyfta nosen till datorskärmen?

Medan Josefine har grävt ner sig i en musikuppsats så har jag själv inte alls grävt ner mig alls utan mest bara sprungit runt och upplevt. Till exempel så var jag, Nina och Hanna på konsert med Lars Demian för ett par veckor sedan. Han hade turnépremiär på Södra Teatern och det var en väldigt fin och som vanligt rolig konsert, texterna är större delen av musikupplevelsen och även om jag nu hunnit höra de flesta av låtarna några gånger redan så blir det alltid en tumme upp.

En vecka sedan hamnade jag oplanerat på ytterligare en konsert. Den gången var det Paris som hade folkparksspelning på en privat fest, bara ett par dagar innan releasen av deras nya album och tillika tungvrickare The landlord is kind enough to let us have our little sessions.

Nu ser jag fram emot Manu Chao på söndag samt förhoppningvis ytterligare musikupplevelser före det. Kanske lite Oum om sällskapet ställer upp…

Josefine, vad gör du?

Ombyte förnöjer som man brukar säga.

Jag hann knappt kliva i land på Ön innan jag, utan större övertalningsproblem, blev iväglurad på en eftermiddagskurs i medeltida dans. Ja jösses. Tre timmar i stekande solsken och det var steg åt ena hållet, steg åt andra hållet, lite flirtande med sin egen dam (ont om herrar så jag fick vikariera), lite flirtande med en annan dam innan man helt fräckt bytte till sig en tredje dam att dansa vidare med. Och så ett fingerknäpp, nytt steg och så snabbt springa runt i liten ring.

Det är en otroligt social dans, till skillnad mot det jag vanligtvis dansar, och rätt snart hade man dansat med de flesta närvarande damer.

Kvällen därefter var vi på skymningskonsert i en ruin mitt inne i stan och lyssnade på Poeta magica. Kul att lyssna på ny musik, men det var lite för långsamt och lite för mycket samma sak hela tiden. Men konserten hade sina ljusglimtar då det ryckte lite i kroppen. Och det är jättekul att få höra helt andra instrument mot vad man är van vid; nyckelharpa och säckpipa hör inte till vardagen.

Det tog ett tag innan jag fattade att jag lyssnade på Imagine och att den låten mig veterligen inte borde finnas i min mp3-spelare; Det visade sig vara en cover av Cheb Khaled.

Covers kan vara trevliga om de tillför eller gör något nytt, men Khaled hade inte gjort någonting eget utan bara översatt texten på ett par ställen. Och eftersom jag inte är något direkt Beatlesfan i övrigt så fick den låten raderas.

Det är en fördel med mp3 vs cd; Man kan radera de låtar som man inte vill lyssna på.

Nu är skrutt-mp3:n utbytt till en betydligt stabilare variant som redan fungerar alldeles utmärkt och dessutom fick jag tag i Golbangs andra skiva Saali nó. Musikmys framöver.

Dessutom spelar Golbang på Hoodsfred i Kista på fredag och jag kommer att vara på plats.

Sånt här imponerar på mig, Josefine: När man går på en liten företagsfest och en av värdarna har bett en kompis komma dit för en minikonsert.

Fredrik ställde sig mitt i det lilla kontorslandskapet och framförde fyra riktigt bra låtar; endast hans röst och en gitarr utgjorde hans ensemble. Det var ingen scen som distranserade oss från honom utan han stod bara där mitt bland oss, pärmar och kontorsstolar. Och i bakgrunden syntes en vacker sommarhimmel över Stockholm.

Daniel; Kan du komplettera mitt inlägg med lite mer info om Fredrik?

Bara för att man har en blogg tillsammans behöver man inte ha samma åsikt vad det gäller musik. Inte ens när själva bloggen går ut på detsamma. Musik alltså.

Jag är nöjd med kvällens vinnare men måste påstå att jag tycker att det var många lågvattenmärken i år. Det var vissa svaga insatser, andra dåliga framträdanden osv.

Norge, Danmark, Finland, Island tillhör vårat stall, våran del av Europa förutom oss själva. Vi får poäng av varandra. Samma sak är det när det kommer till de andra delarna av Europa. de är just nu i flertal. Sedan handlar det om en annan typ av kultur, en annan typ av användning av musik. “Vi” (Sverige röstade ändå tillsammans) tycker att The Ark är bäst för att det stämmer in på våra regler och vår kultur. Att säga att andra tycker fel är ju att dra på för många och höga växlar. Vem är den att bestämma vem som har rätt och fel. det beror på situationen och den är inte den samma i Finland som i Moldavien, var så säker.

En annan detalj är semifinalerna. Kvalomgångarna. All publicitet är bra publicitet. Det ger extra klirr i kassan. Folk känner igen en. Det går bättre nästa år när vi måste kvala för vi kommer att synas en extra gång i rutan.

En del sms har gått mellan de två 27:ornas mobiler och det fanns stunder då 27-sabina hade sin favorit i 27-josefines lägsta poäng (josefines sällskap och josefine satte poäng på bidragen. En liten tradition de utför.). man behöver inte tycka samma för att man delar samma blogg och samma typ av intresse. Det är bara olika användningsområden.

Efter förra lördagens minikonsert i Kista sa jag och Karina till varandra att det är på tok för lång tid mellan de gånger vi får äran att se Golbang live. (Och då är det ändå tredje gången på ett halvår.)

Kan man önska sig en spelning i födelsedagspresent?

Visst är det trevligt med grupper som återförenas…

När jag gick på mellanstadiet gick jag visserligen i en musikklass, men ändå känns det som om det var gruppen Bangles som fick mig att inse att det finns musikgrupper som gör bra musik och som man kan följa. Musik var inte längre bara musikaler, körlåtar och mastiga orkesterstycken. Jag försökte få tag i så många skivor som möjligt och lyckades också hitta de allra flesta. Ungefär samtidigt bestämde sig gruppen för att lägga ner. Surt, men låt gå - skivorna fanns ju kvar och jag levde med deras musik i flera år.

Foto: thebangles.com

Men så poppade de för några år sedan upp från ingenstans. En webbplats hade skapats och glatt nyfiken registrerade jag mig för deras nyhetsbrev.
…

De ska ha heder för sitt arbete med att bygga relationer via webben, men själv börjar jag ledsna. De mejl jag får handlar om spelningar, framträdanden, framträdanden igen, någon privat nyhet från bandmedlemmarna och så ytterligare ett framträdande. Igen. Jag känner inte alls igen dem från 80-talet, och nu har jag fått nog.

Till the Bangles: Ni var mina musikgudinnor under väldigt många år. Men nu avregistrerar jag mig från ert nyhetsbrev och går vidare. Jag ser inte musiken längre för allt annat som ni verkar pyssla med. Tack för mig.