Det var inte bara konsert igår, det var även direktsändning i P5 Radio Stockholm.

Golbang var lika bra som sist, men publiken var mångt mycket bättre på Kulturhuset för en månad sedan. Igår satt de flesta stilla på sina stolar bara klappade takten medan vårt lilla tjejgäng stod längst bak och dansade. Några fler gjorde oss dock sällskap mot slutet av konserten.

Golbang spelar musik som man absolut inte ska stå still till. Det är rytm, takt, rytm igen och lek mellan instrumenten. Alla musikerna är suveräna och sångaren Rostam Mirlashari binder ihop dem med sin röst.

40 minuter in på konserten kommer dock en lång och närmast magisk låt som totalt bryter av från konsertens övriga låtar. Den svenska folkmusiken får större plats i låten, som jag tyvärr missade namnet på, och mixen av orientaliskt och skandinaviskt är otroligt tydlig. Publikens total tystnad och koncentration talade sitt eget språk. *gåshus*

Närmaste månaden kan ni lyssna på konserten på sr.se.

Det är visst inte lätt att hitta musik som går att vakna till. I söndags kväll grävde jag riktigt djupt in i cd-skåpet för att hitta skivor som inte redan står i min cd-växlare. Kort sagt har jag senaste dagarna lyssnat på skivor som jag förmodligen inte rört på fyra, fem år. Men än så länge är det egentligen bara en skiva som har fungerat som morgonmusik, övriga skivor har jag antingen inte ens hört eller så får de mig helt enkelt inte att gå upp. Lene Marlins Playing my game har jag inte ens minne av att ha hört i tisdags morse. Men jakten går vidare, än finns det många gamla skivor i skåpet att testa.

I fredags hamnade jag helt oplanerat på Kulturhusnatten i Stockholm. Sist ut på scen högst upp i Kulturhuset spelade Golbang och precis som Angelica på Magdansbloggen så gillade jag deras framträdande otroligt mycket.

Därför kändes det rätt naturligt att i söndags låna med sig en skiva hem från biblioteket. Men ack sådan skillnad. Visst känner jag igen melodierna och svänget - men Golbang gör sig absolut bättre live. Skivan Song of praise… är visserligen sex år gammal, men det känns lite hemmastudio med typiskt keyboardsound och inte särskilt mycket djup i varken sångröst eller instrument.

Nej, jag siktar in mig på Nalen den 15:e november istället. Mycket roligare.

Oj, plötsligt slumpas det fram en låt som jag inte har hört på evigheter, minnen från vintern 1999-2000 bara väller över mig. Det är snö, mörkt och jag rör mig till och från jobbet, trevar mig på isblanka gator mellan bostaden och t-banestationen i Bredäng. Det var en speciell period i mitt liv och mycket av känslorna är kopplade till ett visst antal låtar.
Just denna låt är Carnt Sleep med Saint Etienne.

can’t sleep
thinking of you constantly
I can’t sleep
wishing you were here with me

Finns med på albumet Foxbase Alpha från 1991.

Albumet Skisser av en vacker plats släpptes förra året och är precis som det heter: vackra musikaliska skisser av “vackerhet”. Mjuka, ljuva låtar som direkt smälter rakt in i hjärtat.

Oftast väljer jag att spela Johan Heltnes musik precis innan jag ska gå och lägga mig, när jag behöver varva ner och reflektera lite över det som varit. Speciellt gillar jag det inledande och obetitlade spåret på skivan men även låt fyra Så fel klingar fint (men fel).

Ett ord jag skulle välja är enkel, Johans musik känns enkel.
Samtidigt inte. Det är något med melodierna, körsättningen och arrangemanget som känns unikt och speciellt. Johan är absolut en guldklimp i den svenska musikdjungeln.
Josefine, du borde lyssna om du får möjlighet.

Imorse vaknade jag till en välbekant låt på radion. Innan jag blev riktigt vaken noterade jag dock att den här låten inte är något jag normalt hör i radion utan mer i låtlistan på jobbdatorn.

Kvart över sex imorse spelade SR P3 Run to the hills med svenska gruppen Hellsongs. Jag blev tipsad om dem tidigare i våras och gillade med en gång deras ovanliga upplägg - de tolkar kända hårdrockslåtar i betydligt mjukare och ljusare tongångar. Ett par av låtarna går fortfarande att ladda ner från deras webbplats men de har precis nyligen släppt en EP. Och på torsdag har de en gratisspelning på Debaser i Stockholm.

Hellsongs består av Johan Bringhed, Kalle Karlsson och Harriet Ohlsson
Foto: Sophia Sånglöf

Jag har precis bokat mig en konsertbiljett.
Om två veckor ska jag lyssna på och dansa loss till egyptiske Hisham Abbas som är på sverigebesök i samband med “festivalen” Street goes middle east.

Jag lär stornjuta av hela den helgen. Bazar, club, musik… oh! Allt i orientalisk anda. Ja, tack!
Nu ska jag bara lyssna in mig lite bättre på Hishams musik för jag har mest bara enstaka låtar hemma och inget helt album.

Här kan man titta på ett par musikvideor med Hisham, den mest kända kallas Nary Narin. Lite mer historia än vanliga västerländska videor, helt klart värda att spana på bara därför.

Det är alltid lika roligt, och vad kunde väl bättre inleda en skön fredagkväll enmansvarietén Jag lovar ingenting men håller mina löften med Lars Demian? (arr: Parkteatern)

Konserten påminde väldigt mycket om det han deltog på en visafton hos Cornelis Vreeswijksällskapet tidigare i våras, men det kändes lite skarpare, lite mer levande denna gång. Och publiken var helt klart mer med i både melodi och texter.

Jag har inga ambitioner Jag vill inte slita hund
Jag trivs bäst när jag hör vackra sånger ljuda
Sjung hej allihopa, Lars Demian

Artist: Bertine Zetlitz
Album: Sweet Injections

Norska Bertine har gjort väldigt många bra och Bertine-speciella låtar, men Twisted little star var den allra första jag hörde med henne. Den släpptes 2003, men jag skulle ha gissat på betydligt tidigare - inte kan det vara bra tre år sedan jag upptäckte henne.

Kompis svarar på frågan vad hon vill lyssna på:
- Det vet du…
- Nummer 96? (platsnr i min jukebox)
- Oh ja.

Och så rullar Minor Majority igång igen. Vi är fast.
Och imorse var det en kort intervju med dem i Metro - men inte har de fattat att vi vill ha hit dem för konserter. Kom hit!
Men jag försöker variera lite mellan Zero 7:s The Garden och lite orientaliska tongångar.

The Garden växer till sig allt mer, första lyssningen gav inte riktigt de där Zero 7-vibbarna som man vant sig vid från tidigare låtar. Men som sagt, det växer och det är bra.