Beroende på vad man väljer att kalla det hela, blir resultatet olika.

Jag var och såg Mozarts Trollflöjten på bio igår. Det var sista dagen och jag kände att jag inte kunde med att missa ett tillfälle som sådant. Opera i bioform. Trollflöjten förlagd i första världskriget där nattens drottning kommer åkande på en pansarvagn.

Kenneth Branagh regisserar, han som tidigare regisserat “Mycket väsen för ingenting”, och det går att se att han har fallenhet för att regissera drama som världen har sett en mängd gånger.
Handlingen är förlagd i skyttegravarna i norra frankrike där unge Tamino blir sårad. Han blir omskött av sjuksystrar som jobbar för Nattens drottning. Nattens drottning låter sända ett foto till Tamino på sin älskade dotter som är fast hos den “onde” Sarastro och om han hittar henne och befriar henne skall hon bli hans. Tillsammans med Papageno skall han ta sig in till Sarastro och befria henne.

Det är en komisk opera med en mängd kärlek. Man kan tro att historien måste ändras då den förläggs nästan 200 år framåt i tiden men filmen följer operans handling och Kenneth Branagh har gjort en väldigt fin tolkning även om fokuset flyttas från tiden och det blir mest handling.

En bra opera kan inte stå utan sina bra sångare och det är helt klart njutbart att lyssna på Nattens Drottning, Paminas och Taminos kärleksförklaringar till varandra.

I rollerna:

Joseph Kaiser … Tamino

Amy Carson … Pamina
René Pape … Sarastro

Lyubov Petrova … Nattens Drottning

Benjamin Jay Davis … Papageno

Silvia Moi … Papagena
Tom Randle … Monostatos
Ben Uttley … Priest
Teuta Koço … First Lady
Louise Callinan … Second Lady

Vanessa Ashbee … Follower of Sarastro
Kim-Marie Woodhouse … Third Lady
Rodney Clarke … First Officer
Charne Rochford … Second Officer

(källa: IMBD)

Jag har sett Digitalopera men då är det liveopera från Metropolitan men sett från en biosalong. Detta är opera också fast på film. Som film betraktat kan jag förstå de som ser filmen som seg. Opera har en tendens att gotta sig i varje känsla. det är själva grejen med opera, det har varit så från början med recitativ och aria. Recitativet för handlingen framåt och arian är i samma känsla. Det är opera och som opera betraktat har Branagh gjort ett bra jobb med bra männsikor omkring sig. Sångare som medarbetare. Frågan är om man skall betrakta operan som film eller filmen som opera. Det sistnämnda ger bäst utdelning.