Sveriges Television har satt ihop ett jättefint program från årets Re:Orient-festival på Södra Teatern. Man får möta både musiken från festivalen och artisterna som framförde den. En salig blandning helt enkelt.

I år var festivalens tema Al-Andalus, det vill säga Spanien före 1492 då kristna, muslimer och judar levde fredligt sida vid sida under muslimskt styre i närmare sjuhundra år.

Jag har precis sett programmet som gick på SVT2 idag, men de visare ett par repriser som jag tycker att ni kan spana in i nästa vecka.

SVT 2 mån 28 aug kl 23.00
SVT 2 fre 1 sep kl 15.20

Mer information hos SVT

Jag har precis bokat mig en konsertbiljett.
Om två veckor ska jag lyssna på och dansa loss till egyptiske Hisham Abbas som är på sverigebesök i samband med “festivalen” Street goes middle east.

Jag lär stornjuta av hela den helgen. Bazar, club, musik… oh! Allt i orientalisk anda. Ja, tack!
Nu ska jag bara lyssna in mig lite bättre på Hishams musik för jag har mest bara enstaka låtar hemma och inget helt album.

Här kan man titta på ett par musikvideor med Hisham, den mest kända kallas Nary Narin. Lite mer historia än vanliga västerländska videor, helt klart värda att spana på bara därför.

Ja du, Josefine. Ibland råkar man ut för saker som man aldrig ens hade kunnat gissa sig till.

I torsdags var jag på Pridefestivalen här i Stockholm för att se deras schlagerkväll som innehöll en hel mängd av för mig både kända och okända artister och låtar. Stämningen var på topp nästan hela tiden och vi både skrattade, dansade och applåderade. Men så kommer vi då till det där oväntade: Jag har dansat till Lasse Berghagen. Han är en artist jag aldrig riktigt brytt mig om trots att han är så där stor och folklig i Sverige. Men när han dök upp på scenen och publiken drog igång med både sång och dans var det bara att hänga med och “rocka loss”.

Annars var det både många bra och några dåliga inslag på scenen, om man nu nödvändigtvis ska köra playback så kan man väl åtminstone försöka synka läpparnas rörelser med sångtexten.

Det är alltid lika roligt, och vad kunde väl bättre inleda en skön fredagkväll enmansvarietén Jag lovar ingenting men håller mina löften med Lars Demian? (arr: Parkteatern)

Konserten påminde väldigt mycket om det han deltog på en visafton hos Cornelis Vreeswijksällskapet tidigare i våras, men det kändes lite skarpare, lite mer levande denna gång. Och publiken var helt klart mer med i både melodi och texter.

Jag har inga ambitioner Jag vill inte slita hund
Jag trivs bäst när jag hör vackra sånger ljuda
Sjung hej allihopa, Lars Demian

Oh, vad flickvännerna var lyckliga i fredags kväll när vi lemmlade från Stockholms stadion. Två av dem hade dansat konstant under de en och en halv timme som Depeche Mode stod på scenen. Lyckan var stor.

Och det var en skön stämmning där i sommarkvällen. Otroligt varmt och skönt väder och lagom mycket folk inpackat på bänkar och ståplats. Trots en extremt nitisk och obegriplig vakt vid sittplats var det lätt att ta sig ut på ståplatsområdet och tillbaka och folk var i rörelse mest hela tiden.

Konserten var bra, men för mig som inte är ett riktigt lika insatt DM-fan som mina konsertvänner så var det först i slutet som konserten tog riktigt fart, och då märktes det också att en större delen av Stadion hängde med på både allsång och gymnastik.

Härligt.

Du, Josefine. Ska du på någon rolig konsert framöver? Själv ska jag på Depeche Mode på fredag. Men tre DP-fans, så det lär bli livat värre. Jag är tydligen ufot i samlingen för flera gången har jag mötts av förvåning när jag sagt att jag ska till Stadion på fredag.
- Du? Gillar du Depeche?

… och inte bara för gymnasiestudenter.

I veckan har jag närvarat på två dansskoleuppvisningar - Lasse Kühlers Dansskola och Marikas Orientshow. Dels som glatt applåderande besökare, dels som medverkande elev på scen.

Och båda sidorna är lika roliga. En massa musik, en massa energi och en massa rörelser. Musik är kul, men tillsammans med dans blir det liksom ännu roligare. Visst är man lite nervös precis innan man kliver ut på scenen och visst råkar man väl missa ett steg eller två. Men kombinationen bra musik och dans går nog egentligen inte att beskriva med ord. Det är bara en härlig upplevelse.

Och att få se en kanske bara fem år gammal tjej ge allt på scenen i en inte allt för lätt danskoreografi är värd alla stående ovationer som finns. F*n vad hon var bra.

Vår Josefine verkar dock helt ha fastnat i analyser av tonartshöjningar… eller vad det nu var.

Jag är nyss hemkommen från ett kort besök på Popaganda, fingrarna är fortfarande stela av kyla.
Det var ingen heldagsupplevelse utan endast ett kortisbesök på en timme för att lyssna på danska gruppen Mew.

Jag såg även deras konsert på Arenan tidigare i våras och ikväll var absolut en trevligare konsertupplevelser - enbart på grund av ljudnivån. På Arenan var det plågsamt stark bas, både hjärna och hjärta kände sig mörbultade efteråt på grund av ljudvågorna. Nu kom de lite bättre till sitt rätt och jag noterade hur jag faktiskt rörde mig mot scenen under spelningen istället för från. Ändå är Mew:s musik bäst på cd, hemma i stereoanläggningen där alla fina melodier, gitarrslingor och körsättningar kommer till sin rätt.
(Och då var ändå min spontana reaktion första gången jag hörde deras musik att det borde vara suveränt live.)

Men ändå: Tumme upp för Mew.
Och: Tumme ner för duggregnet samt det festivalfolk som både försökte peta ut mina ögon med sina paraplyer samt inte kunde stå still utan envisades med att raggla(!) in i mig.

Mew online

Sponsrad länk: Köp Mew:s musik online

Jo men visst, Sabina hade helt rätt. Igår var det SMASK, riksfinalen i Örebro och jag var mer och arrangerade. Häftigt!

Schlager när det är som bäst och Örebro vann på hemmaplan.

SMASK (Sveriges Musikakademikers Sång Kåntest) är en hyllning till schlagern (läs: “ett alternativ” till mello) och en lite känga till den stora melodifestivalen.

Mello har i samma takt som musikindustrin, anpassat sig till sin verklighet med förinspelad musik bakom artisterna medan SMASK har kvar den stora orkestern.

En lokalfinal i varje musikhögskolestad (GBG, Malmö, Piteå, Ingesund, STHLM & Örebro) och sedan turas städerna i tur och ordning om att arrangera riksfinalen.

Allt började 1991 så i år var det 15-årsjubileum och vill man läsa vidare om info så finns det på
SMASK´s hemsida och vill du höra vinnarlåten så skall kan du göra det här

I morgon är det esc och jag har läst på (litterära källanvisningar skall naturligtvis ges till Pär och Ellens bloggar.

Det är kul om Finland som alldrig vunnit tar hem det. Att Carola skall ta hem det finns naturligtvis med i beräkningen. Hon har ju legat med Stockelius, enligt den isländska svartsjukan *stort asgarv* (det står mer om det i Aftonbladet för den nyfikne)

Nej, allvarligt talat. Schlager är inget som ESC någonsin grundat sin tävling på. det är vi och tyskland som är schlager…

…och SMASK då förstås. I synnerhet.

Och medan Josefine säkert arbetar för fullt i Örebro inför kvällens riksfinal för Smask så är det säkert samma energiska aktivitet nere i Grekland. Pärs ESC-blogg roar och informerar massa, själv har jag inte alls bestämt mig för om jag ens ska engagera mig framför tv:n ikväll. Eller på lördag.

Ja, den tanken är för sorglig, när jag var liten betydde det hela så mycket mer än det gör idag. Är det jag som har blivit äldre, eller festivalen som blivit för mycket/ointressant/tråkig.