Det kom ett paket per post idag.
I paketet låg det bland annat en massa skivor med musik jag aldrig tidigare stött på.
“The Celophane Flower” är först ut och ska jag försöka mig på vad det lutar åt skulle det vara en blandning av sövd Kent och entonig Winnerbäck på engelska. det bjuds inte på variationer så det stör direkt men det var spännnade. Skivan heter “in their best album so far”. jag hoppas att de inte har gjort nått innan…

Det som inte får hända hände idag.
Jag gjorde en fantastisk spellista igår på min gamla mp3-spelare. iPodens batteri var slut och jag hann inte ladda den. Jag var skitstolt över min spellista som hade jazz och rock som jag inte hört på länge. Jag såg fram emot att åka spårvagn idag helt enkelt.

Jag laddar den hela natten och drar ut dn på morgonen för att springa ner till spårvagnen. Jag slår på spelaren medan jag går och hör:

“Hå och Hej med Farbror Frej”…fatta min förvåning!

Jag hade glömt att spara innan jag drog ur spelaren och det som fanns kvar var tydligen en låt av galenskaparna, och det var det enda som fanns…snopet!

Jag har en ny granne.
Han pluggar till musikalartist.
Killen har en favoritlåt va och han sjunger den relativt ofta.
Tommy Nilssons “Öppna din dörr” - ofta i en alldeles för hög tonart.

Killen har även gitarr som han spelar sent på nätterna på.
Dock tror ja att den söndag för någon månad sedan var värst.
En timme Tommy Nilsson fast med grannen, tre timmar med samma ackordsslinga på gitarren och sedan, som pricken över i:et, plockar han fram en klarinett och spelar “Spanien”.

Lite to much om ni frågar mig.
Nu gastar han igen.
Undra om jag ska skrika tillbaka?

Jag har en ny kollega här på jobbet och någonstans i introduktionen poppade frågan om min musiksmak upp.

Han gissade….

… på Type O Negative.

Jag är mållös.

Förra helgen fastnade jag framför Idol. Framför den algeriska versionen av Idol. Precis som i Sverige var det både bra och dåligt; men ändå helt annorlunda. Och jag var fast; inte gjorde det något att jag inte förstod vad juryn sa eller tyckte - det var bara så roligt att se ett program med musik som är närmare mig själv än det är i det svenska programmet. Men förutom den klassiska eller moderna arabiska musiken dök det också upp en och annan fransk, mer västerländsk låt.

Senare på kvällen dök det upp ytterligare en variant av programmet; koranrecitation!

Igår diskuterade jag och Sabina detta om att analysera saker. Ibland behövs inte analysen då publikreaktioner säger allt. Ibland när saker säger allt så kan det prata i tysthet så jag ändå inte förstår. Det är nått med franska Soko men jag vet inte vad. Slagit har hon gjort och lite charmigt är det med en ukulele och en fransk brud. Håll till godo =)

Ovan titelrad kan imponera på många, jag har hört både det ena och det andra. varför är jag då inte lyckligt skrattande när jag sitter inne i 30 graders värme med samma värme utanför fönstret medan jag skriver.

Jag börjar bli övertygad om att denna uppsats har ihjäl mig. Snart

*värmeslag*

Jag har inte kunnat lyssna på min musik de senaste dagarna men nu tror jag det börjar släppa. Den där nya mobiltelefonen som är så mycket mer än en telefon har dessutom visat upp sina fördelar. Till exempel kan man spela upp en låt för en vän ute på stan utan att man behöver tråckla med sladdar till små hörlurar, och man behöver inte heller sitta tätt med huvudena ihop utan den ena av oss kan visa upp den tillhörande koreografin utan att sitta fast i tekniken.

Och det sista jag gjorde igår kväll var att lyssna på den där låten som är så stark och så speciell för mig. Musik kan göra både gott och ont, men musikminnen får man aldrig förlora.

Det är en månad innan D-uppsatsen i Musikvetenskap ska vara klar, första måndagen jag inte har panik över att ännu en vecka har gått. Jag vet vad jag ska göra, vad som är kvar och ungefär vad jag behöver hjälp med sen när jag har gjort det återstående.

Men det finns alltid en önskan om att göra det som inte är ett måste. Jag har lekt med färg, ord och bilder i helgen som var och jag hann och tänka “men tänk om jag skulle ta och skaffa mig en utbildning i webb och layout istället”, samtidigt som jag vet att i vilket arbete som helst blir det måsten och drömmar om någonting annat. Denna uppsats får mig att vilja vara kreativ. Jag vill till och med baka, JAG! kanelbullar dessutom. Jag bakar inte kanelbullar men eftersom jag gillar den lilla detaljen om att bryta av de mönster som annars är invanda så varför inte. Efter uppsatsen ska jag baka bullar - om längtan är lika stark. Just nu står det ett alldeles för stort havrepaket med sin baksida emot mig med receptet på chokladbollar som mycket väl kan bli av innan uppsatsen är klar Oavsett vad så har jag inte drömt om att vara bagare under min skrivperiod men viljan att skapa med händerna finns där så jag kanske bara ska se detta som en sak att gå igenom medan uppsatsen arbetas på och inte ett nytt karriärsval, oavsett om det är grafiskt eller bakning.

Nu är det två timmar med full koncentration som gäller. Uppsatsen är trots allt intressant, alltid något.

Jag är spindelrädd men klarar numera av att ta hand (läs mörda dem brutalt med dammsugaren) om dem om jag får hjälp och coaching via telefon. Denna kväll var det Sabina som heroiskt ställde upp för att tala om för mig att jag skulle andas osv.

Mitt i allt så säger hon:
Nu har jag blandat ihop två sånger: Lilla snigel och imsevimse spindel. Mycket riktigt, spindeln var imse och han skulle ha aktat sig för att gå in i min lya.